SJ Resebyrå 

Om SJ Resebyrå Farsta Centrum

En medarbetare minns

av Dan Blomberg

Nedtecknat i augusti 1984 efter drygt tre års konvalecens

Under tiden augusti 1979 till december 1981 var jag anställd vid SJ Resebyrå* i Farsta. (* av allmänheten kallad ”SJ i Farsta”) SJ i Farsta ligger på Farsta Torg mitt i Farsta. Farsta Torg är väl mest känt för sina glada gossar och käcka flickor som varje morgon kl. 9.00 synes ila iväg till det s.k. Systembolaget vid Farsta Torg.

   När dessa laddat upp med diverse bränsle synes dom ofta ta ut kursen mot SJ i Farsta för att beställa sina tågbiljetter till olika resmål och kurorter i Sverige och Norge. Och man kan väl säga att där ligger det tunga kundunderlaget för SJ i Farsta.

En annan viktig del av kundstocken är grönsakshandlarna på Torget. Dom åker varje år  i maj till Holland för att köpa upp sommarens grönsaker. Handlarna känns alltid igen eftersom dom betalar cash med jordiga fingrar. Dom har så tjocka sedelbuntar i fickorna att dom knappt får ner händerna däri. Dessa betalar i genomsnitt ingen skatt alls och anses därför som en bra och spendersam kundgrupp.

SJ i Farsta består av en dörr, en disk, en tunn vägg, ett par skrivbord, några tv-skärmar samt ett antal till och från fullt normala människor. Under min tid där fick jag av dessa emellanåt, under deras klarare perioder, lära mig ditt och datt om hur man inte ska bete sig på en resebyrå. Bl.a. fick jag lära mig att man alltid ska vara ensam vid disken och att alltid gå samtidigt på lunch. Därigenom håller man ner kundstocken och slipper risken att behöva nyanställa folk. Vem vet vad en nyanställd kan komma med för idéer.

Vidare fick jag lära mig att man aldrig ska ha reseledare på studieresor. Dessa ställer ofta till mer förtret och irritation än dom gör nytta. Dessa reseledartyper har även en förmåga att emellanåt även på hemmaplan ställa till med förtret. Jag vill, av personliga skäl, ej vidareutveckla detta fenomen.

Vid SJ i Farsta fick jag mycket god träning i s.k. Snap. Att Snappa var det roligaste vi visste vid SJ i Farsta. Resultatet blev travvis med tågbiljetter som vi sålde ut hektovis till hugande spekulanter. Sedan en lång tid tillbaka har SJ i Farsta ett samarbete med Berga Örlogskolor. Internerna där hade som en av sina arbetsuppgifter att till SJ i Farsta ställa ut s.k. VPL-10. Definitionen av VPL-10 är: Varje Pojke Levererar 10 blanketter i veckan. Med dessa som underlag kunde vi effektivt träna upp Snapping.

Den korpulente herren som hade ansvaret för dessa blanketten gick under det lustiga smeknamnet ”Kalle-Snapp”. Han blev med tiden berömd för sitt raska handhavande i Snapping och tillhör idag en av de odödliga legenderna inom detta område. Finnes att beskåda i uppstoppat skick vid SJ-muséet i Järvsö.

Vid SJ i Farsta hade vi även en affärsreseavdelning där jag emellanåt hade förmånen att få tjänstgöra. Efter hårt försäljningsarbete hade vi från RESO i Farsta fått överta det feta kurirkontot på Farsta Torg. Dessa kurirer såg till att haschtillgången på Torget alltid låg på topp inom Stor-Stockholm. Detta blev efter ett tag vårt största konto och vi ställde varje vecka ut ett flertal biljetter till metropoler som Algiers, Bramaputtra, Kathmandu och Amsterdam. Dessa kunde betalade också alltid cash och verkade ha nästan lika gott ställt som grönsakshandlarna.

Ja, detta var i stora drag vad verksamheten vid SJ i Farsta gick ut på och vad jag fick lära mig under min tid där. På det hela taget kan man säga att jag fick en god inblick i hur resebyråarbetet kan och hur en byrå kan skötas. Det finns säkert andra sätt att bedriva resebyråverksamhet på men det ska jag inte gå in på här. Så för den som vill uppleva något helt unikt och få chansen att bli en hejjare på Snapping samt dessutom få ett minne för livet, kan jag varmt rekommendera att söka anställning vid SJ i Farsta.