SJ Resebyrå
Ingenting är omöjligt
Historien om SJR Götgatan 1944-1973
Resebyrån på Södermalm är en av de äldsta i Stockholm. Den 17 juli 1944 öppnades vårt första "söderkontor" på Götgatan 19. Därmed hade SJ Resebyrå fyra kontor i Stockholm.
Starten var blygsam och rbrc Gunnar Eurén hade endast tre mans "besättning". Man fick dock utöka rätt snabbt, berättar Uno Blomquist som blev chef 1957. Personalstyrkan var då åtta man och de hade redan då många storkunder på affärresesidan. I de rikstäckande omsättningstävlingar, som SJR anordnade på den tiden, låg Götgatan på omväxlande 4:e eller 5:e plats.
Den 5 november 1959 flyttade verksamheten till Götgatan 76, Skattehuset. Där tjänstgör nu (1973) åtta män och quinnor under ledning av Gerhard Lindstedts erfarna ledning. Trots avflyttning av flera större företagskunder är man nu stadigt på väg uppåt. Affärsreseförsäljningen ligger på ca 33% och privatreseförsäljningen på ca 67%. Byrån har upprustats på många sätt både arbets- och trivselmässigt och tekniska hjälpmedel som SNAP, SASCO och TELEX underlättar arbetet.
Sammanfattning: En konkurrentkraftig resebyrå med stort arbetsfält.
Nästa år blir det 30-årsjubileum på Götgatan.
Vad hände efter 1973? Mejla inblick@sjrk.se
En medarbetare minns
av Hans Ågren
Mördande insikt
Det finns säkerligen många minnesbilder från vår tid som anställda på SJR, både roliga, dråpliga, mindre roliga (?) samt, i mitt och detta fall, skrämmande. Visst finns det många härliga minnen från SJR Götgatan (Skattehuset och sedan hörnet Götgatan/Blekingegatan), alltifrån trevliga höga amiraler på svaj, vargpälsklädd insvepande Ernst Hugo Järegård, en glittrande glad operettprimadonna från Fredriksdalsteatern i Helsingborg (Berit Carlberg), och till en mindre nöjd
primadonna, som efter att ha fått besked att sittplatserna är slut i jultrafiken utbrister: ”Unge man, vet ni inte vem jag är?? Jag är Berit Bohm!” Och vips, inga nya sittplatser dök upp nu heller från den kära Snap:en.
Men låt oss nu backa tillbaka till år 1981, och den fagra sommartiden mitt i industrisemestern. Mitt minne tillåter inte mig att minnas typ av väder eller exakta dagar i denna lilla berättelse, men detta är ungefärligt vad som hände. Jag arbetade som vanligt ute vid kunddisken i Skatteskrapans nedersta gatuplanskontor. Det måste ha varit i början av juli, och jag får då in en man med en något udda förfrågan:
Boka in en stuga ett par dagar, snarast möjligt, vart som helst i mellersta Dalarna. Tja vad göra, så jag tar fram dåvarande Dala Tours semesterstugebroschyr i spänd förväntan över vad vi kan hitta för detta något oprecisa önskemål. Detta verkar irritera kunden något, men vi tittar tillsammans igenom stugor i mellersta Dalarna, varvid jag får mig tillsagt att ringa upp och boka vad som helst som kan vara ledigt i området. Alltså ringer jag upp Dala Tour och efterfrågar om det finns någon ledig stuga ”vart som helst” i mellersta Dalarna tillgänglig för ett par dagar.
Under tiden så vandrar min kund fram och tillbaka på resebyrågolvet och har ingen ro att sätta sig ner. Vad jag minns var det inte mycket folk i lokalen, så stolar fanns att sitta på. Jag får nu veta att stugor endast fanns på veckovis basis, men att tillträde kunde ges om stugan stod tom även mitt i veckan. Efter att ha fått ett par alternativ från leverantören så tillkallar jag kunden, som väljer en stuga väldigt snabbt.
Eftersom inga stughyrespapper hinner skickas från Dala Tour till resebyrån och kunden, måste jag skriva ut en så kallad deposition på stugbeloppet, som var runt 790 kronor om jag minns rätt, samt instruktion hur han skulle få tillgång till nycklar vid ankomsten. Efter betalningen lämnar nu kunden lokalen, och då ser jag en märklig sak. Han har parkerat sin bil strax utanför dörren till resebyråkontoret, på den öppna parkplatsen framför Skattehuset. Han sätter sig i bilen och kör iväg.
Efter någon månad (eller två), kan ha varit i augusti eller i september blir jag avbruten på jobbet av min chef därför att en person önskar prata med mig angående en bokning av en stuga i Dalarna under sommaren. Han är från kriminalpolisen.
Det visar sig att den person som jag bokat stugan åt har använt den som en del av en flyktväg efter ett mord på en sektledare (guru) i Stockholm. Vad polisen vet så har mordet skett i Stockholm, därefter har liket transporterats upp till sjön Erken i Roslagen (där kroppen återfanns i en plastsäck 12 juli 1981), och sedan har personen åkt till en stuga i Dalarna för att, och här spekulerar kriminalpolisen, därefter troligtvis tagit sig över till Norge för att ta ett flyg till gissningsvis någonstans i Sydamerika.
Vad han vill veta är om jag kan ge ett signalement på honom, eftersom han efterlyses av Interpol. Tyvärr så kunde jag bara ge vaga detaljer om utseende och det är svårare än vad man kan tro att minnas detaljer hos en allmän person så här i efterhand. Det var först efter att jag var klar med denna pratstund som insikten kom, och med den en viss knäsvaghet: Han hade ju bilen parkerad utanför Skattehuset, man vad låg i bakluckan???
Mordet är i dag preskriberat, och ingen mördare har kunna hittas vad jag kunnat läsa mig till.
